Vad händer?
Har hamnat i nån sorts grop av negativa känslor och ingenting känns roligt. Vet inte hur jag ska ta mig an mig själv just nu, känner bara som att jag skulle vilja försvinna ett tag och bara va. Vissa människor har jag tagit mig nära medans jag föser bort andra och det finns ju skäl till det. Vill inte vara med människor som får mig att må dåligt och som skapar stress i mitt liv. Vill ha vänner som finns där för mig och bryr sig om hur jag mår.
Jobbet känns som en ond plats just nu, många klagar på hur dåligt vi har det på jobbet, cheferna överröser ( e d ett ord?) en med en massa arbete utan att man får ens en klapp på axeln, förändringar görs vilket kommer belasta arbetarna mer och försämra tillvaron för många vilket i sin tur kommer leda till massuppsägningar.
Har brunnit för företaget i så många år men känner att jag börjar bli en kolbit, det roliga i arbetet har försvunnit för omgivningen är så negativ. Förstår inte varför ett stort bra företag som vårt inte kan se till de små eldsjälar som lägger ner så mkt tid och energi på att förbättra och göra det till en bra arbetsplats, det pratas om glädje hit och dit, hur ska vi kunna förmedla något vi inte känner??? Hur ska jag då känna glädje? Jag har ju gjort det i många år så vad är det som har gått fel? Älskar mitt jobb och tycker att miljön är underbar, har arbetskamrater som gör mig glad och vissa chefer som bringar positivitet.
Däremot är jag väldigt påverkad av min omgivning och när det bara hörs gnäll och negativiteter och hur den ena blev behandlad etc.. när det även från chefshåll börjar gnällas så kan jag inte låta bli att påverkas, vilket nu gjort att jag börjar vackla.
Det enda ljus jag ser i tunneln är mina kära utbildningar, älskar dom!! Att få se en person träda in i vår värld och inte kunna ett skvatt för att dag efter dag utvecklas till att bli en av oss. Att se frustrationen i deras ögon när det inte går som de vill men att sen se lättnaden när dom inser att det inte var så farligt som dom trodde.
Dom kommer in med så lite förväntningar och oskuld. Där är det lätt att förmedla glädje och inspireras av folks ovetande och slippa höra allt gnäll i rökrummet för det finns ju inget utrymme för negativ energi där.
Nu vart detta ett väldigt långt inlägg om min arbetsplats vilket inte alls var meningen men ibland kanske man måste få utlopp för sina känslor för att kunna vända blad och köra igång på nytt. Hoppas innerligt att detta är just nu och att förändringens tider är på väg. Älskar ju mitt jobb och är glad att få ha så många fina kollegor som kämpar varje dag vilket ger mig motivationen att gå dit varje pass och göra mitt bästa även om jag helst skulle vilja ligga i soffan och bara vara.
Har iallafall peppat mig själv med detta inlägg och känner mig lite lättad av den börda jag kände för tio minuter sen. Ska försöka göra som en god vän till mig genom att försöka se på allt det jag har istället för att sträva efter det jag inte har, kanske funkar det, ska ge det en chans...
Natti natti!!
Jobbet känns som en ond plats just nu, många klagar på hur dåligt vi har det på jobbet, cheferna överröser ( e d ett ord?) en med en massa arbete utan att man får ens en klapp på axeln, förändringar görs vilket kommer belasta arbetarna mer och försämra tillvaron för många vilket i sin tur kommer leda till massuppsägningar.
Har brunnit för företaget i så många år men känner att jag börjar bli en kolbit, det roliga i arbetet har försvunnit för omgivningen är så negativ. Förstår inte varför ett stort bra företag som vårt inte kan se till de små eldsjälar som lägger ner så mkt tid och energi på att förbättra och göra det till en bra arbetsplats, det pratas om glädje hit och dit, hur ska vi kunna förmedla något vi inte känner??? Hur ska jag då känna glädje? Jag har ju gjort det i många år så vad är det som har gått fel? Älskar mitt jobb och tycker att miljön är underbar, har arbetskamrater som gör mig glad och vissa chefer som bringar positivitet.
Däremot är jag väldigt påverkad av min omgivning och när det bara hörs gnäll och negativiteter och hur den ena blev behandlad etc.. när det även från chefshåll börjar gnällas så kan jag inte låta bli att påverkas, vilket nu gjort att jag börjar vackla.
Det enda ljus jag ser i tunneln är mina kära utbildningar, älskar dom!! Att få se en person träda in i vår värld och inte kunna ett skvatt för att dag efter dag utvecklas till att bli en av oss. Att se frustrationen i deras ögon när det inte går som de vill men att sen se lättnaden när dom inser att det inte var så farligt som dom trodde.
Dom kommer in med så lite förväntningar och oskuld. Där är det lätt att förmedla glädje och inspireras av folks ovetande och slippa höra allt gnäll i rökrummet för det finns ju inget utrymme för negativ energi där.
Nu vart detta ett väldigt långt inlägg om min arbetsplats vilket inte alls var meningen men ibland kanske man måste få utlopp för sina känslor för att kunna vända blad och köra igång på nytt. Hoppas innerligt att detta är just nu och att förändringens tider är på väg. Älskar ju mitt jobb och är glad att få ha så många fina kollegor som kämpar varje dag vilket ger mig motivationen att gå dit varje pass och göra mitt bästa även om jag helst skulle vilja ligga i soffan och bara vara.
Har iallafall peppat mig själv med detta inlägg och känner mig lite lättad av den börda jag kände för tio minuter sen. Ska försöka göra som en god vän till mig genom att försöka se på allt det jag har istället för att sträva efter det jag inte har, kanske funkar det, ska ge det en chans...
Natti natti!!
Kommentarer
Trackback
