Regniga söndag...
Detta väder passar mitt humör alldeles perfekt. Är inte som jag brukar och vet inte riktigt vad det är som tynger mig det är väl livet i allmänhet.
Ingenting känns roligt just nu och jag har ingen lust med något, har inte ens viljan att köra igång med kuren, har ju försökt hela veckan utan att lyckas.
Igår gick jag ut med Maarit och Elin och trodde att det var vad jag ville göra, väl ute så tappa jag lusten helt och kände att jag var sjukt tråkigt sällskap.
Kanske har det med en person att göra som nyligen dykt upp i mitt liv igen och allt runt omkring. Han drar väl upp tankar som får mig att bli deppig.
Insikten av att man faktist är 31 och singel. Vad har jag åstakommit i mitt liv? Typ lite men inte alls mycket. Är inte ens i närheten av att träffa någon för det känns som att jag inte duger, är fet och allmänt ointressant.
Vill ju så gärna men det går inte. Ingen är någonsin intresserad av mig och att vilja veta saker om mig. Allt känns ytligt och falskt, för varför ska man bry sig om personen?
Vill ju så mycket men lyckas med så lite. Känns ju nästan som att jag får väl ta några steg bakåt och återvända till det förflutna och ta det därifrån. Fast det vill jag ju inte, men ensamheten kan jag vara utan.
Allt är inte helt shiet, har ju underbara vänner som jag inte skulle kunna leva utan speciellt en person; Mélisa. Hon är den mest omtänksamma och vänliga människa som finns på denna jord. Jag är tacksam och det är en ära att vara hennes vän.
Imorgon ska jag till sjukhuset med mamma och hon ska ta en massa prover och även ta ett ryggmärgsprov för att se ifall det är Alzheimers hon har. Sen får vi besked efter en månad. Vet inte riktigt hur jag ställer mig inför detta, även om jag vill att hon ska bli medicinerad för att bli "bättre" så vill jag inte att hon ska ha A. för då kommer hon aldrig bli bättre...
Nu ska jag göra mig iordning för att åka hem till henne coh sova över där.
Ingenting känns roligt just nu och jag har ingen lust med något, har inte ens viljan att köra igång med kuren, har ju försökt hela veckan utan att lyckas.
Igår gick jag ut med Maarit och Elin och trodde att det var vad jag ville göra, väl ute så tappa jag lusten helt och kände att jag var sjukt tråkigt sällskap.
Kanske har det med en person att göra som nyligen dykt upp i mitt liv igen och allt runt omkring. Han drar väl upp tankar som får mig att bli deppig.
Insikten av att man faktist är 31 och singel. Vad har jag åstakommit i mitt liv? Typ lite men inte alls mycket. Är inte ens i närheten av att träffa någon för det känns som att jag inte duger, är fet och allmänt ointressant.
Vill ju så gärna men det går inte. Ingen är någonsin intresserad av mig och att vilja veta saker om mig. Allt känns ytligt och falskt, för varför ska man bry sig om personen?
Vill ju så mycket men lyckas med så lite. Känns ju nästan som att jag får väl ta några steg bakåt och återvända till det förflutna och ta det därifrån. Fast det vill jag ju inte, men ensamheten kan jag vara utan.
Allt är inte helt shiet, har ju underbara vänner som jag inte skulle kunna leva utan speciellt en person; Mélisa. Hon är den mest omtänksamma och vänliga människa som finns på denna jord. Jag är tacksam och det är en ära att vara hennes vän.
Imorgon ska jag till sjukhuset med mamma och hon ska ta en massa prover och även ta ett ryggmärgsprov för att se ifall det är Alzheimers hon har. Sen får vi besked efter en månad. Vet inte riktigt hur jag ställer mig inför detta, även om jag vill att hon ska bli medicinerad för att bli "bättre" så vill jag inte att hon ska ha A. för då kommer hon aldrig bli bättre...
Nu ska jag göra mig iordning för att åka hem till henne coh sova över där.
Kommentarer
Trackback
